Måndag 5 dec
Har dessutom knappt sovit något inatt heller då mina föräldrar var tvungen att åka in med min mormor igår kväll. Låg och oroade mig och funderade hela natten. Tycker bara det blir värre och värre med att jag oroar mig så mycket nattetid. När jag var liten tyckte jag det var så dumt att min mamma var så orolig av sig och inte kunde sova på nätterna. Men sen jag fick Julia har jag blivit precis likadan! Jag försöker att göra allt för att somna, inte tänka på någonting å "räkna får". Men det går inte, jag är helt enkelt inte trött när min hjärna oroar sig! Å även om jag lyckas somna så vaknar jag efter en stund å har svårt att somna om igen.. Men dagen efter känner jag mig seg som en zombie..
Den här hösten har det blivit ganska många såna nätter och det tär på en, jag kommer aldrig ikapp med min sömn! Först var det min syster som hade gallstensanfall hela tiden å sen äntligen opererades, natten innan hon opererades sov jag ingenting. Å emellan det hamnade min mamma på sjukhus för att hon var nära att få en hjärtattack å det påverkade mig jättemycket, jag blev jätteorolig såklart, kunde inte sova å tänkte jättemycket på det som hänt.. Dessutom oroade jag mig att samma sak skulle hända min pappa eftersom han var lika stressad han..
Å nu min dementa mormor!
Hon hade med morfars hjälp ringt till mamma och berättat att hon höll på att packa för att de skulle inte få bo kvar hemma utan hon skulle åka till sin mamma. Eftersom mormor är 84 år så lever inte hennes mamma, men det förstod hon inte.. Hon skulle absolut därifrån och hade packat en del i sin jacka: trosor, en strumpa, 1,5 m toapapper mm Mamma å pappa satte henne iallafall i bilen och sa att de skulle åka därifrån å körde henne till akuten. Efer mycket om och men fick hon komma till ett tillfälligt boende så nu får vi se vad som händer.. Undrar hur hon har det lilla mormor?
Usch, det känns så tragiskt allting! Varför ska man behöva bli såhär hjärnskadad och dement, det är inte såhär jag vill minnas min älskade mormor. Ett tag var hon min bästa vän faktiskt, ringde henne varje dag efter skolan å pratade med henne om allt. Hon fanns alltid där och lyssnade å stöttade. Jag var alltid hos mormor å morfar när jag var sjuk å hemma från skolan. Tillbringade alltid massor med tid på sommaren med dom och hon hittade alltid på så roliga saker å det var aldrig något som var jobbigt för henne. Det som jag och min syster ville göra, det fick vi göra! Vi bakade, lagade mat, matade hästar, matade fåglar, gjorde dockkläder, kokade sylt, plockade blåbär, fiskade, spelade kortspel, tittade på "Allsång på skansen" mm
Hon var den bästa mormor man kunde ha och är det såklart även nu! Men det är ju inte såhär som jag vill minnas henne.. Usch varför ska folk behöva bli dementa för!!
Idag finns mormor i mina tankar, hoppas jag kan hälsa på henne nåt i veckan.. Fast hon inte vet vem jag är ♥
Men hon blir glad när hon får se lilla Julia iallafall, för hon har alltid älskat barn så mycket!
Vad härligt! :D. Äh så ska man inte tänka, klart det kan vända men jag tänker ändå att är man lugn och trygg som föräldrar blir barnet automatsiskt lugna så gör inte ni någon drastisk förändring lär väl inte hon heller göra det! känns logisk i mina ögon i alla fall :)..
Usch vad jag hatar när folk frågar om de är normalt, haha. Alla barn är väl olika liksom?. Härligt, Isabella sov ju sex timmar i streck dagen vi kom hem från bb på natten när vi berättade det för bvc blev dem sura på oss :S. Men vaddå är barnen inte för små finns det i mina ögon ingen anledning att väcka dem, de vaknar ju om de är hungriga!
Gud vad härligt, jag känner ju precis samma och det är så skönt att man verkligen fått njuta denna tiden!. Haha ja jag ställer in mig på att spy 14 veckor, sen foglossning, kejsarsnitt+inflamtioner och extra operationer och sen kolik, haha. Nej man får se hur det blir bara tiden kan utvisa!
Ja bara härligt med någon som delar med sig!
Strongt. Jag blev lite sentimental.
