junibebis

I början tyckte jag det var väldigt svårt att förstå att jag var gravid. Jag hade en sticka med ett pluss på, massa symtom och kräktes dagligen ett tag men vad var det som sa att det växte en bebis i mig för det? Sedan fick vi se liten på UL och då förstod jag att det verkligen var en liten bebis som låg i min mage men det var fortfarande svårt att förstå att det verkligen var sant. Det kändes fortfarande bara som att "jag är gravid" inte följden av vad det innebär, att om några månader kommer jag sitta med ett litet knyte i famnen som jag är mamma till.

Först nu när jag känner bebisen dagligen och när den sparkar för fullt därinne så har känslan av att "jag väntar barn" infunnit sig, det är verkligen en bebis som snart ska komma ut till sina lyckliga föräldrar.
Du är efterlängtad till tusen :)