Det har hänt en hel del sen sist (långt inlägg!)
I fredags när jag kollade posten så hade jag fått brev från KS att jag skulle få komma på tillväxtultraljud torsdag den 26, imorgon alltså. Det kändes som att det var jättelänge att vänta ända tills dess, jag som hade hoppats på att få komma senast måndag iallafall.. Dessutom krockade den tiden med då jag skulle vara på förlossningen å det kändes så dumt att inte de hade någon kontakt med varandra. Eller att det iaf stod något i min journal.. Efter det kändes det lugnt på helgen men på lördagen började jag få en fruktansvärd huvudvärk och sov dåligt, drömde mycket om vad som kunde va fel med att inte sf-måttet växte. Å hade mycket tankar och funderingar..
På måndagen så var Frida å barnen här på fm å jag hade fortfarande sån huvudvärk. Jag bestämde mig för att vila och Frida gick hem för att de skulle ha en slappardag hemma. Då kom alla tankar tillbaka och jag började läsa en del om TUL, sf-mått, fostervatten mm å det kändes superjobbigt att jag inte skulle få veta vad det berodde på att mitt sf-mått stått still, minskat å är så litet förrän 4 dagar senare.. Dessutom kom jag in på en anmälan som en tjej gjort som var ganska snarlik min historia, hennes sf-mått hade varit lågt och avstannat samtidigt som ingen riktigt gjorde något. När hon tillslut skulle få TUL så blev den tiden framflyttad å veckan efter sa BM att nu berodde det nog på att bebisen sjunkit ner i bäckenet å därför va sf-måttet samma. Veckan efter hade sf-måttet minskat å hon kände mindre fosterrörelser å när hon några dagar senare fick komma på TUL anade hon att något var fel och då hade bebisen dött i magen. Det visade sig att hon läckte fostervatten utan att hon märkt det.. Så när hon kom på TUL fanns inget fostervatten alls kvar. Hon skrev även att hon aldrig mer skulle lita på vad andra sa utan att man måste ligga på hela tiden själv för att något ska ske! Hon förlorade sitt älskade barn bara för folk "gissade" hur det var...
Efter att jag hade läst det blev jag jätteorolig, men eftersom vår bebis är så vild i magen så kändes det samtidigt som att det nog inte är någon fara.. Jag satt med blandade känslor å precis då ringde min mamma å hon hörde att jag inte mådde bra i telefonen. Vi pratade en hel del å sen sa hon: Gumman ring till förlossningen å prata med dom, såhär ska du inte behöva må!
Så jag ringde dit och fick prata med en helt underbar barnmorska som förstod mig och som tog mig på allvar. Hon tyckte det var jättekonstigt att ingen hade reagerat tidigare å att barnmorskan skyllt på att bebisen låg i tvärläge å sen att den sjunkit ner i bäckenet. Det kan ju ingen veta sa hon, sf-måttet ska ju öka ändå.. Hon sa att hon absolut förstod min oro och tyckte att jag skulle komma in till dom så att de fick göra en CTG å även kolla så att det fanns tillräckligt med fostervatten. Tyvärr kunde hon inte hjälpa mig att flytta fram TUL-tiden men direkt efter jag varit där på torsdag skulle jag komma till dom. För den tiden va viktigast sa hon :) Till förlossningen kunde jag komma när som helst sen efter, eftersom det är en akutmottagning. Ät lite lunch vännen å kom hit sen till oss, sa hon.
Så jag åkte dit å fick träffa en barnmorska som tog blodtrycket som var lite högt, gjorde en CTG-kurva som var jättefin och sen fick jag även veta att bebisen ligger inte längre i bäckenet med huvudet utan den hade slitit sig från "nästan fixering" som min barnmorska sa. Nu var huvudet i höjd med min navel, jättehögt upp!
Efter det fick jag träffa en läkare som gjorde ett snabbt UL och kontrollerade fostervattnet. Det fanns helt normalt med fostervatten till lilla bebisen å den såg ut att må jättebra.
Det kändes såå skönt att de tog mig på allvar och att jag fick komma in, min oro släppte helt sen å faktiskt har jag knappt haft ont i huvudet heller sen dess :)
På måndagen så var Frida å barnen här på fm å jag hade fortfarande sån huvudvärk. Jag bestämde mig för att vila och Frida gick hem för att de skulle ha en slappardag hemma. Då kom alla tankar tillbaka och jag började läsa en del om TUL, sf-mått, fostervatten mm å det kändes superjobbigt att jag inte skulle få veta vad det berodde på att mitt sf-mått stått still, minskat å är så litet förrän 4 dagar senare.. Dessutom kom jag in på en anmälan som en tjej gjort som var ganska snarlik min historia, hennes sf-mått hade varit lågt och avstannat samtidigt som ingen riktigt gjorde något. När hon tillslut skulle få TUL så blev den tiden framflyttad å veckan efter sa BM att nu berodde det nog på att bebisen sjunkit ner i bäckenet å därför va sf-måttet samma. Veckan efter hade sf-måttet minskat å hon kände mindre fosterrörelser å när hon några dagar senare fick komma på TUL anade hon att något var fel och då hade bebisen dött i magen. Det visade sig att hon läckte fostervatten utan att hon märkt det.. Så när hon kom på TUL fanns inget fostervatten alls kvar. Hon skrev även att hon aldrig mer skulle lita på vad andra sa utan att man måste ligga på hela tiden själv för att något ska ske! Hon förlorade sitt älskade barn bara för folk "gissade" hur det var...
Efter att jag hade läst det blev jag jätteorolig, men eftersom vår bebis är så vild i magen så kändes det samtidigt som att det nog inte är någon fara.. Jag satt med blandade känslor å precis då ringde min mamma å hon hörde att jag inte mådde bra i telefonen. Vi pratade en hel del å sen sa hon: Gumman ring till förlossningen å prata med dom, såhär ska du inte behöva må!
Så jag ringde dit och fick prata med en helt underbar barnmorska som förstod mig och som tog mig på allvar. Hon tyckte det var jättekonstigt att ingen hade reagerat tidigare å att barnmorskan skyllt på att bebisen låg i tvärläge å sen att den sjunkit ner i bäckenet. Det kan ju ingen veta sa hon, sf-måttet ska ju öka ändå.. Hon sa att hon absolut förstod min oro och tyckte att jag skulle komma in till dom så att de fick göra en CTG å även kolla så att det fanns tillräckligt med fostervatten. Tyvärr kunde hon inte hjälpa mig att flytta fram TUL-tiden men direkt efter jag varit där på torsdag skulle jag komma till dom. För den tiden va viktigast sa hon :) Till förlossningen kunde jag komma när som helst sen efter, eftersom det är en akutmottagning. Ät lite lunch vännen å kom hit sen till oss, sa hon.
Så jag åkte dit å fick träffa en barnmorska som tog blodtrycket som var lite högt, gjorde en CTG-kurva som var jättefin och sen fick jag även veta att bebisen ligger inte längre i bäckenet med huvudet utan den hade slitit sig från "nästan fixering" som min barnmorska sa. Nu var huvudet i höjd med min navel, jättehögt upp!
Efter det fick jag träffa en läkare som gjorde ett snabbt UL och kontrollerade fostervattnet. Det fanns helt normalt med fostervatten till lilla bebisen å den såg ut att må jättebra.
Det kändes såå skönt att de tog mig på allvar och att jag fick komma in, min oro släppte helt sen å faktiskt har jag knappt haft ont i huvudet heller sen dess :)
Kommentarer
Trackback
